Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
»Om han hade skickat dig till dina fäder i Ii—te, så
hade hans nåd handlat som en klok karl. Svara utan om-
svep ditt nöt! Har fången rymt?»
»Två munkar hemtade honom nyss, för att föra honom
till Dacke.»
»Ack, ditt nöt! Dacke håller nu sitt bröllop i kapellet
och han skulle visst icke hafva haft tid att befatta sig med
er fånge. Jaj nu kan jag säga er, att hans nåd icke ens
har någon kunskap om, att denne fånge fans här på platsen.
Dj-r och afgrundsfoster! Karlen har rymt, men hvilka voro
Je två munkame, som befriade honom?»
Stigmannen stodo stume af idel förvåning och häpnad.
Tretiofjerde Kapitlet.
Nils Dackes bröllopshögtid.
Den grymé röfvarehöfdingen och upprorsmakaren stod
vid målet. Mera än Sveriges krona, mera än ett kejsarrike,
mera än ett påfvedöme var Christina honom värd. Han
skulle hafva afsvurit himmel och salighet och slutit ett
evigt kontrakt med afgrund och fördömelse, om någon hade
erbjudit honom att göra ett sådant och om han varit öfver-
tygad, att denna transaktion skulle hafva satt honom i be-
sittning af den fagra jungfruns kropp och .... vi hade nära
nog tillagt: själ, men det är temligen säkert, att efter sådant
frågade en Nils Dacke intet. Hos honom var kärleken
intet annat än hvad den särskildt i vår tid så ofta är —
en simpel ögonens begärelse till främmande egodelar. Dacke
var i detta afseende alls icke sämre än nio tiondedelar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
