Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
lemnade Nils Dacke Norrhults gård, emedan han sport, att
den kungliga hären hade tågat tillbaka till Östergötland.
Nils Dacke var nu till kroppen frisk, men hans själ hängde
ännu fast vid de gamla minnena. Han var hoglös och
tungsint och Sven i Flaka samt Olof Dacke, farbrodern,
måste drifva honom framåt steg för steg. Med Dacke var
det ute, ty all hans kraft var borta och någon ny pater
Göran stod icke att finna. En mängd bönder hade knapt
hört talas om Dackes förnyade framträdande, förr än dag-
tingan med konungen var glömd och de förenade sig med
upprorsmakaren. Emellertid kunde gerna hela Sveriges all-
moge slutit sig till honom, utan att han derigenom vunnit
mera. Dag och natt drömde han nu om Christina, när icke
ett blekt spöke med pater Görans drag uppenbarade sig
för honom och på ett nästan obegripligt, i alla händelser
obeskrifligt sätt gjorde den fallna »nåden» vansinnig. Utan
det aldra minsta förstånd tågade Dacke hit och dit, råkade
ofta midt in ibland konungens folk och jagades på ett enda
dygn af Jakob Bagge sju mil genom den ena socknen efter
den andra. Hans hufvudlösa anstalter gjorde slutligen, att
bönderne ledsnade, drogo hem och förnyade dagtingan med
konungen, Icmnande »den galne Dacke» åt sig sjelf. Slutli-
gen var han alldeles ensam. Då fans ingen annän utväg
än att fly ur Småland. Till Blekinge, hans födelsebygd,
der han egde många både fränder och vänner, stälde han
nu sin kosa — en ensam flykting, förbannad af sina fordne
anhängare och med stor bitterhet förföljd af konungens folk
på hvarje väg och stig.
Under dessa dagar kom Hans tillbaka till Arvid, med-
förande den bundne, men för öfrigt ganska oskadade Jon Puc-
kel. Visserligen hade »den förtrollade prinsen» både mag-
rat och bleknat, men någon egentlig försämring i hans helso-
tillstånd kunde icke med visshet konstateras. Det är också
troligt, att den listige bytingen hade förmått gäcka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
