Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
under fejden sannolikt helt och hållet förfallna trädgården
ocb sedermera underhålla den i godt skick, och om Jon sjelf
vill och herr Arvid icke har något deremot, skall jag gerna
mottaga min lille förtrollade prins såsom lärling i trädgårds-
konsten.»
Arvid betänkte sig. Hans Trädgårdsdräng log, men
Jon Puckel stod som på nålar.
»Nåväl,» sade Arvid slutligen, »vare det så! Men du
förhlifver fånge, ända till dess du ledsagat oss dit, der Dacke
fins. Och om du icke finner honom, så kommer du att dö
under bilan på Kalmare torg.»
Jon Puckel svarade intet på denna hotelse. Han en-
dast ropade:
»Till häst! Vi måste hafva honom fatt, innan han hin-
ner in i Blekinge.»
»Och hvar skola vi först söka honom?» frågade Hans
misstänksamt.
»Det får du se, du gamle narr,» svarade den fräcke
bytingen.
»Nå, nå! Var lagom stor i mun!»
Man steg till häst. Hans red i spetsen för skaran
och han förde den ännu fjettrade Jon Puckel med sig.
Färden gick söderut. Snart var man inne i Gullabo socken
och ju längre man ’ skred framåt, desto mera kände Hans
igen trakten. Slutligen befann hela skaran sig framför en
hög backe, hvilken Hans utan svårighet fann vara densamma,
i hvars inre han en gång hade gästat hos Dacke.
»Du är icke så dum, du!» yttrade- Hans till sin fånge.
Knapt var detta sagdt, förr än man varseblef en i tra-
sor höljd man, hvilken, svängande en knölpåk i handen,
ilade uppför backen.
»Se!... Sei... ’Der är han,» utropade Jon Puckel,
men emedan hans händer voro bundna, kunde han icke när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
