Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marianne. Ah jo; vi ska’ drapera
Magistern med elt lakan och brutna
servetter. Jungfru Martha kan bryta servetter
sä innerligt vackert. Den hvite guden,
som Balder kallas, bör väl vara hvit?
Magistern. Jo, jo men, ska’ han så
vara, men destomer afbrvter ansigtet med
sin rådnad, och dä blir icke illusionen
fullkomlig; man ser inte en Gud, utan
man vet att det är jag.
Marianne. Det kan lätt hjelpas; vi
pudra Magistern i ansigtet.
Magistern. Pudra in mig? Ne-ej, jag
tackar ödmjukast. När jag hvarken gift
mig eller gifvit mig in vid tullstaten, sä
låter jag inte pudra in mig midt i
fysionomien. Ne-ej, det blir inte af.
Marianne. Lilla goda Magister!
Magistern. Nej, hör hon, nej!
Marianne. Men det är jag och Emelie
som ber Magistern så vackert. Det är ju
sant, ni håller af oss? Ä’ de inte så?
Magistern. Jo, visserligen.
Marianne. Magistern har ju tusen
gånger burit oss på sina armar, vi ha ju
som barn klappat och smekt Magistern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
