Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och jag säger dig nu», afbröt henne hustru Anna
och reste sig upp, »att du bör tämja ditt stolta sinne,
lilla Elin. — Sven Torsson går allt din näsa förbi!»
»Må ske då! Jag skall nog veta att få en braf
man på min arm, utan att I må bekymra er derom,
hustru Anna!»
»Jo, vackert får du draga vefvenls» svarade denna
i ännu mera hånande ton.
Dessa ord vardt droppen som kom Elins vrede
att jäsa öfver.
Om I icke tigen», skrek hon, alldeles ursinnig
och sprang fram mot hustru Anna, »skall jag rifva
ut både ögon och tunga på er!»
Men de andra qvinnorna lade sig nu emellan
och höllo fast Elins händer och armar, medan hustru
Anna inföll med en min af sårad värdighet:
»Jag skall klaga på er! Fru Karin kan icke
längre hafva en sådan som I uti sin tjenst.»
»Ja, löp och spring!», skrek Elin ursinnigt efter
henne. »Men så sant jag lefver, skolen hvarken I eller
fru Karin blifva den böneman som får mitt ja.» —
En stund derefter vardt Elin inkallad till Karin
Månsdotter, hvilken denna dag: varit något opasslig
och derför icke, såsom hon eljest brukade, kunnat
deltaga i sysslorna.
Då Elin kom in i frustugan, var fru Karin mycket
vred till sinnes och förehöll henne i allvarliga ordalag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
