Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så föllo några glas och kannor omkull igen. De förra
rullade i golfvet och gingo strax i kras, de senare,
tyngre i godset, stannade qvär och lemnade endast
ifrån sig sitt skummande innehåll, hvilket i mörka
strimmor färgade den hvita duken och sipprade ned
utefter dess dyrbara broderier.
Under ett sådant uppehåll hördes plötsligt den
gamle Björn Pedersson utbrista, i det han vände sig
mot den ända af bordet, der Göran Persson hade
sin plats:
»Vet I Göran, jag har mången gång tänkt före-
hålla er en sak!»
»Nå, hvad då, gamle herr Björn?»
»Jo, jag ville säga er, Göran, hml .., säga er
att det är, Gud straffe mig ... hm!... orätt af er
att jemt klandra kung Gösta... hm! ... I gör det
af arghet, hör I, och I bär er åt likt hundarne, när
de gläfsa på månen. Den har väl sina fläckar, dem
I utskriker, men är... förböfla mig! ... dock vår
Herres eget mästerstyckel ...»
»Andra tider, andra seder!» svarade prokuratorn
småleende och läppjade på sin ölmugg. »Hvad som
tarfvas oss var icke lika gäft i kung Göstas tid.»
»Uti salig kungens tid», återtog Björn Pedersson,
»gick det icke allenast hushållsaktigt till, utan ock
ordentligt i allo. ... Då fingo de på gläfsen, hör I,
som sprungo med limstången och talade illa om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
