Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De äro vreda på oss, kan tänka, för våra onda tankar
och hota med undergång?»
»Det är verkligen en sällsam konjunktion, höge
herre», svarade Benediktus och gjorde min af att
resa sig upp. »Men jag vågar ej ännu att till fullo
förklara dess innebörd.»
» Nej, sitt qvar. .., Låt mig ej störa ditt arbete.
Svara mig i stället på några frågor. Har du icke
märkt, gamle, att stjernorna alltid svara på samma
sätt, när jag frågar dem ... i dag, i går, ja alltid.
’Dina fiender’, säga de, ’äro mägtigare än du, Erik ...
De skola krossa din magt, förqväfva din afkomma
... utplåna dina gerningars verk från jorden.’ . .. Är
det icke så?»
Då Benediktus icke kom sig för med att genast
svara, återtog kungen hastigt, i det han tog ett steg
framåt och blickade honom skarpt i ansigtet:
»Tror du, Benediktus, att det är svårt att dö?»
»Gud hjelpe er, nådig herre, från att dväljas
med slika tankar.»
»Det var ej ett svar! Hör du, jag befaller dig! ...»
»Att dö, nådig herre, är för oss menniskobarn
alltid en svår sak; men ofta låter vår Herre ett
menniskolif sluta så lätt ...som man knäpper i hjel
en fluga om hösten...»
Nervryckningarna i konungens ansigte gåfvo till-
känna att han för tillfället var mer än vanligt upprörd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
