Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Max Klo var en äkta typ för en sannskyldig
landsknekt, der han stod halfsofvande med sin breda,
ludna näfve om bardisanskaftet. Öfver den röda örn-
näsan framstodo ett par grå, buskiga ögonbryn. Pan-
nan, hög och med otaliga rynkor, tycktes aldrig få
ett slut bland det tunna, stripiga håret. Det breda,
högröda ärret, snedt öfver venstra kinden, gaf kan-
ske det mest karakteristiska bidraget till detta säll-
samma anlete, i hvilket man endast tyckte sig läsa
om strid och åter strid, man mot man, med hille-
bård eller svärd. När sinnet rann på honom der
nere i borgstugan, kunde han också förtälja, huru han
sett juten springa för sig vid Varberg och den vilde
moskoviten i de kärriga skogssnåren långt bort i
fjärran östern, men äfvenså om njutningsfulla dagar
i välförsedda borgläger, der bondens öl och bon-
dens flickor tagits som lika välfänget byte. Och när
så anden rigtigt föll på honom, fullkomligt häpnade
hans kamrater öfver allt hvad han visste, då han be-
rättade för dem om de hemlighetsfulla rön han gjort,
om dunkla, fast mägtiga krafter i luft och vatten, mot
hvilka en tapper landsknekt hade svårare att skydda
sig än mot eld och svärd.
Nu hade han på gamla dagar temligen lugnt,
åt kungens kost och drack hans vin, med jemt lynne
och god smak.
Endast det ständiga nattvaket plågade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
