Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lille spelmannen stod alldeles förkrossad.
En iskall skräck hade kommit blodet att stelna i
hans ådror och hans enda tanke var att så fort som
möjligt komma undan bakom Sten Erikssons breda
rygg:
»Tala qvickt!» skrek konungen, ännu mera retad
af hans tystnad, »eller skall jag låta taga ut din tunga
med rödheta tänger.»
»Ack . .. nådige, käre herre... förbarma er!s
stammade spelmannen i högsta förtviflan och ka-
stade sig på knä för konungen. »Jag sade. .. jag
sade ..!»
Men han kom icke längre af idel rädsla. Ko-
nungen, som med ett obeskrifligt uttryck af knipslug-
het och glad förväntan lutat sitt ansigte ned öfver
honom, för att uppfånga hvarje det minsta ljud från
hans läppar, reste sig, häftigt flåsande och pustande,
och började stampa med foten.
»Jag hörde det, pappa Erik!» skyndade sig nu
Herkules infalla. Han hade tagit plats under tron-
himlen, der han red grensle öfver bänken, härmande
konungen, i det han oupphörligt rullade sina stora,
svarta ögon åt alla håll och ryckte till med mun-
giporna.
Då konungen icke gaf vidare akt på hvad han
sade, tog han ett par skutt framåt golfvet och smög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
