Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud framskjutet mellan axlarne, så att man kunde
tro att hela hans själ var idel glädje öfver konungens
återvunna sinnesro.
Men dennes tankar flögo kors och tvärs. Utan
att det minsta fästa sig vid prokuratorns bugning,
ropade han åt Herkules, som med ynklig min fram-
linkade ur spiselvrån:
»Säg till åt Lasse Källarsven att han genast låter
hemta upp vin på frustugan ... Men glöm inte säga
honom, att han lägger dugtigt med anis och lakrits
deri, som är vår smak. — Och nu, käraste Karin,
skola vi muntra oss och göra oss sälle och lustige!»
Han lade armen om hennes smärta midja, hvar-
efter de långsamt, under ömsesidigt kärlekssmek,
aflägsnade sig genom dörren åt frustugan, medan
doktor Benediktus och fru Karins öfriga sällskap
följde efter på vederbörligt afstånd.
»Nej, se på Göran!» hviskade herr Hogenskild
åt rikskansleren, just som de siste försvunno genom
dörren. »Se hur han biter i hop tänderna. Voro
rönnbären kanske för sura i dag?»
»Måhända smakade de räfgift», svarade rikskansle-
ren med en dragning på munnen; en anspelning på
prokuratorns nu mera allmänt bekanta äfventyr hos
Simon Räfjägare, som väckte de kringstäendes ohej-
dade munterhet.
Och utanför slottet var den skönaste vinterluft,
med hög, klar himmel. Röken ur de många skorste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
