Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lejon, som kallas riksens prokurator, läten hans galne
herre tvinga Er att underskrifva Edra egna lifsdo-
mar! ... Fy, för tusan! . . . Men, så mycket I vet,
stor gerning kommer ej af ord allena. Vi måste våga
något mera!»
»Tills Sturen kommer är det bäst att sitta stilla»,
inföllo ett par röster, medan några af de kringstående
sökte förmå honom att tala saktare.
»Nej, och för djefvulen nej», fortfor han, skju-
tande dem åt sidan. »Skall det handlas, måste det
ske snart, säger jag Er, och jag talar rent ut. Jag
går ej i leken för Sturens skull utan för hela adelns,
för fosterlandets välgång!»
De fingo nu se doktor Benediktus komma öfver
borggården. Hans fryntliga anlete strålade af glädje.
På långt afstånd ropade han åt dem:
»En glad, öfverraskande nyhet, käre herrar! Kun-
gen har skänkt gref Svantes väpnare sin nåd.»
De betraktade honom med ett uttryck af den
största förvåning. Till och med Hogenskild kom sig
icke för att fråga.
»Det är fru Karins förtjenst», fortsatte Benediktus,
som nu trädde upp till dem på trappan, »Gud signe
den goda själen! Hon hade fått höra af sin kammar-
tärna om den unge väpnarens nöd och att hans ger-
ning var på god väg att stifta ny ofrid mellan kun-
gen och gref Svante — hvilken, som I vet, vill
döma honom efter sin gärdsrätt — och derför passade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
