Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora förmäga i anspråk att gissa hans önskningar,
på det att samtalet icke måtte såra eller reta ho-
nom.
De hade suttit tysta en lång stund i hvar sin
ända af den låga, med en skön brokadduk öfvertäckta
bänken. Samtalet hade rört sig upp och ned; om
herrarne och deras förmenta stämplingar med hertig
Johan, hvarom Göran påstod sig hafva fått några be-
vis i sin hand och hvilket alltid var egnadt att djupt
skaka den misstänksamme monarken, om kriget mot
juten och hans onda anslag mot riket och dylikt.
Derefter hade det hållit sig en lång stund kring
gref Svante och hans son Nils, hvilket var konungens
älsklingskapitel, då prokuratorn hade en viss lätthet
att finna fel hos dessa, lika mycket fruktade som ha-
tade, fränder. Denne hade derunder passat på och
föreslagit att kungen skulle skaffa klara papper från
Liffland om det regemente, som grefve Svante fört,
då han varit guvernör derstädes, och hvilket icke
skulle varit det bästa. Men konungen hade ansett
det vara en onödig omväg.
»Men om man vill ändamålet, nådig herre», in-
föll prokuratorn efter en stunds tystnad, »måste man
vilja medlen.»
»Så är ock vår afsigt. Inför riksens samlade
ständer skall Svante sjelf få förklara sina dunkla ger-
ningar.»
Göran Persson gjorde en min af otålighet. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
