Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd, men han vände sig åt motsatt håll, för att
tala vid en drabant, så att han icke märkte henne.
Till sin glädje igenkände hon nu i drabanten Mårten
Styfvert, Dortis enträgne tillbedjare. Af honom skulle
hon nog få veta något.
Nu gick prokuratorn in i skrifvarstugan, medan
drabanten fick vänta utanför i förstugan; men han kom
strax till baka med ett bref i handen. Elin tyckte
att hans ögon lyste till af skadeglädje, då han sträckte
fram det samma åt drabanten.
»Helsa Peder fogde ifrån oss», sade han, »och
önska honom julfrid. Du kan ock säga som så, att
qvickt handladt ger dubbel lön! — Men, vid din nacke,
karl! Ej ett ord för någon enda lefvande själ — ja,
äfven om det äskades i konungens namn! — Och
rid nu, rid så att den onde sjelf inte kan taga dig!»
Han skrattade högt, då han gick åter in i skrif-
varstugan.
Emellertid fick Mårten Styfvert brådt att stoppa
brefvet innanför sin korta skinnjacka. Sedan detta
skett, kliade han sig bakom örat med betänksam min.
Han råkade nämligen kasta en blick utåt borggården
och fick se hur snön der ute yrde ned från alla häll,
hopande sig i nästan manshöga drifvor, så att härolden
med sitt följe af pukslagare och trumpetare, som nu tå-
gade in genom hvalfvet, hade svårt att bana sig fram
till stora trappan, för att afblåsa dagens högtidlighet.
Många tankar hade under dessa minuter genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
