Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skyndade före honom öfver borggården och
uppför trappan, som förde till Dortis kammare, der,
såsom förut är nämdt, denna nu mera bodde ensam.
»Jaså, du är inne, Dorti!» ropade hon så högt,
i det hon öppnade dörren, att han godt kunde höra
det ned i träppan, fast hon mer än väl visste, att
hennes kamrat var nere i staden hos hofmästarinnans
syster, för att se på härolderna.
Nu klef Mårten, röd i ansigtet och anfådd efter
ansträngningen, öfver tröskeln. Han såg sig omkring
åt alla sidor, men utan att upptäcka minsta skymt af
denna fladdrande fjäril, som han så länge sökt fånga
med sina grofva näfvar. Hon skulle dock snart få se,
tänkte han, hvem som nu skulle köra för vagnen. Men
denna tanke hade icke väl uppstått i hans medvetande
och smickrat hans känslor, förr än han hörde hur
dörren bakom honom slogs igen och haspen lades på
utanför. I ett språng var han tillbaka och bultade
på dörrspegeln, så att det gaf eko i hela våningen.
»De galna jäntorna!» mumlade han med en ed,
i det han ruskade åter och fram på sitt lurfviga huf-
vud. »Sådan slug krabat! Skall man inte få se att
hon varit rädd att jag skulle springa ur håfven, sedan
hon en gång fått mig fast. Men hon träffar väl
henne snart, kan jag tro. Och dröjer det än en
stund, kan man ju skylla på dåliga vägar. Ingen
behöfver se när man ger sig åstad.»
Med denna tanke gick Mårten Styfvert bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
