Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hördes ljudet af trummor och skalmejor ner
ifrån borggården. Var det då icke tillsagdt och strän-
geligen befaldt att intet buller fick höras der efter
middagen, då konungen hvilade? — Men det var ju
sant, julfriden blåstes ut och det kunde icke ske utan
stoj och musik. Hon skulle just stiga upp för att
stänga dörren till det yttre rummet, på det ljudet
måtte mildras, då konungen reste sig på armbågarne
och häftigt ropade med blicken stirrande utåt rum-
met:
»Stanna! Håll fast! Tag fast honom! Djeflar!
Rackare!»
»Hvarför ropar I så, käre herre?» frågade Karin
Månsdotter, i det hon skyndade fram till sängen och
torkade kallsvetten ur konungens panna.
»Ack! . . . Är det du, Karin? . . »
Han lade armen kring hennes lif och drog henne
med mildt väld intill sig.
»Vet du, kära Karin», återtog han, medan hon
med fingrarne kammade ut hans länga skägg, »jag
drömde nyss så underbart.»
»Drömmen som strömmen, käre herre!»
»Vet du, jag såg i drömmen en man, — ja, han
liknade nästan Göran — låg panna, tjock näsa. . , ..
Han red en stolt springare. — Och jag tyckte mig
se vida, oändliga slätter, ödsliga, tomma ljunghedar,
utan djur, utan menniskor. Jag var död, tyckte jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
