Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skamflat och förvirrad. Han hade beredt sig på att
det endast var prokuratorn, som skulle taga honom
i förhör, då han alltid haft qvinnfolket, som stängt in
honom, att skylla på. Men nu kunde han icke veta
hvart det bar åstad.
»Gif hit sedeln till Peder Fogde», sade konungen
och gick fram till honom.
Mårten slet upp skinnjackan med några håftiga
ryck och räckte fram brefvet. Hvad han varit för en
gås, tänkte han, som icke passat på att förstöra det
deruppe. Men han tänkte då aldrig det som var
klokt, förr än det var för sent.
»Gå in dit», fortfor konungen, nickande med
hufvudet åt den inre sängkammaren, som ännu var
oupplyst. »Vänta der tills vi kalla.» Derpå vek han
upp brefvet och läste tyst för sig sjelf, då och dä
afbrytande läsningen med ett halfhögt utrop, såsom:
»Jaså, Göran! — Sådan listig räf! . . . Snart blir det
du som allena styr, kantänka!» o. s. v.
Under tiden hade lakejer och småsvenner skyndat
att tända ljusen i kronor och lampetter. Ryktet
hade spridt sig som en löpeld i slottet, att Göran
Persson råkat i onäd och blifvit eftersänd, för att stända
till ansvar, och det hade lockat till stället den ena efter
den andra af konungens närmaste omgifning, Der kom
doktor Benediktus långsamt klifvande öfver tröskeln
med hufvudet ännu fullt af stjerntabeller och aspekter.
Han var nära att falla omkull öfver Herkules, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
