Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Just en rigtig lufver är du», sade han skrattande.
»Om det är någon viss gerning, för hvilken mina
vedersakare och afundsmän hafva anklagat mig»,
hade Göran Persson den fräckheten att invända,
»bör min nådige konung veta, att det jag gör utför
och verkställer jag endast efter Edert eget höga bud
och vilja.»
»Pest och alla djeflars förbannelse», skrek ko-
nungen och hans mungipor började rycka som surrande
flugvingar. »Efter mitt bud och vilja, säger du? ... »
Så? ... Blott mina befallningar du utför? . . . Än
gref Svantes tjenare, som vi gifvit vår nåd, har du
satt honom i frihet?»
»Ers majestät hörde ju nyss der uppe i studer-
kammaren», svarade prokuratorn, som ändtligen fick
en aning om hvarpå samtalet gick ut, »att jag varit
i okunnighet derom hela långa tiden.»
»Och du skyndade dig derför, kan tänka, att
redan i afton affärda bud i detta onda väder? Det
visar att du har godt hjerta, Göran! Du ville godt
göra hvad du försummat, icke sant?»
Det låg något hånfullt och gäckande i konun-
gens röst, som väckte Görans misstankar. Skulle dra-
banten förrådt honom? En sådan oförklarlig liknöjd-
het att icke låta några af sina spejare följa honom
genom staden. Men det vore otänkbart! Den respekt
han förstått att ingifva alla gjorde hvarje svek orim-
ligt. Med denna tanke återvann han i ett nu hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
