Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hertig Johan är kommen lös ur sitt fängelse.»
»Pest och helvete!»
»Han är på väg hität med flere fanor ryttare att
bistå sina vänner, de fångne herrarne.»
»Är det någon af eder andra som hört det?»
frågade konungen, i det han vände sig åt alla sidor.
»Ja herre! Så sades nyss ner i staden», mum-
lade drabanterne, och deras miner blefvo oroliga och
försagda. De sågo ju hvilken mägtig verkan under-
rättelsen hade på de närvarande.
Konungen sjelf var några ögonblick liksom full-
komligt tillintetgjord. Han frågade icke mera, utan
stod endast och stirrade med ett tankspridt leende
ut i rymden.
Då for plötsligt en ny sällsam tanke genom hans
hufvud.
»Ja, knäppa ihjel honom som en fluga om hösten!»
— mumlade han, i det han bet ihop tänderna och
knöt näfven. Hans bleka kinder fingo åter färg,
och tryckande den svarta baretten djupare ned i pan-
nan, skyndade han med allt hastigare gång upp åt
slottsporten till. Drabanterne, som sökte hålla jemna
steg med honom, voro nära att tränga ihjel hvar-
andra i det mörka porthvalfvet.
Göran Persson stod qvar och såg med en trium-
ferande min efter den bortilande skaran. Han hade
således dömt rätt. Samma vapen, som Hogenskild
och hans följe smidt för att skrämma konungen, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
