Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tala rigtigt ur skägget. Men Max Klo hade re-
dan uttömt sitt ordförråd. Nya tankar ville icke
komma lika fort igen, och så blef han stående der,
tuggande och svärjande, utan att någon kunde förstå,
hvad han menade.
När Sven Tersson märkte hvilken ömklig rol
hans vän spelade, steg han fram och stälde sig på
armhåll från Peder Gadd.
»I är en skälm, herr Peder, i hvad I nu säger»,
sade han, »ty det är icke sant att vår nådige, käre
herre befalt något så grymt!»
»Hvad vill den karlen?» sporde slottsfogden i
myndig ton och såg helt förvånad på Sven, som han
icke kände. »Spar dina ord, säger jag dig man, eller
skall du dyrt få betala din vettlöshet.»
»Det kan ingen redlig svensk soldat vilja tjena
för en böde!», återtog denne, utan att det minsta låta
afskräcka sig af hans höga ton, »och har än kungen
aldrig så många gånger befalt det, så» — här vände
sig Sven till knektarne — »är det skedt i villo, bus-
sar! — Vår nådige herre är sjuk, hören I. Han vet
icke alltid hvad han gör och låter.»
»Om jag icke hade befallning att gå qvickt till
väga», skrek slottsfogden otåligt, skulle jag, för sa-
tan, snart knäcka näbbet af dig! Nå, bussar! Än
en gång frågar jag: viljen I hälla er trohetspligt efter
hofartiklar och krigsmannaed samt följa mig dit ko-
nung Erik befaller?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
