Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra att Elin var i hennes sällskap, brände det ho-
nom rigtigt under fötterna, innan han kom å stad. —
Dä han, efter att hafva ropat sitt farväl genom
luckan, skyndade derifrån och nedåt gränden, för att
leta reda på sin häst, kom han händelsevis att kasta
en blick genom dörren till en af de sista stugorna
i gränden.
Nej, han såg icke miste, tänkte han, och hejdade
sig. Det var verkligen Göran Persson, som satt der
inne, barhufvad och gormande,
Golfvet i stugan var något lägre än gränden och
dörren var låg, hvarför han mäste luta sig fram, för
att se hvad som försiggick der inne.
Midt emot Göran, som vände ryggen mot dör-
ren, satt Jon Prest, hvilken slog och famlade med
händerna öfver några kullslagna ölstånkor, medan
korten, som han spelat med, simmade omkring i
det utspilda ölet.
»Hör I... käre... Gö...ö.,..ran», hickade han
fram orden, tag ö...öfver!... Hek!..: Tag öfver,
säger jag dig, Gö...öran!»
Han fick nu hosta i strupen och slängde åter och
fram på sitt lurfviga hufvud, så att hans hvita pip-
krage, våt som den var af utspildt öl, slokade ned
ät sidorna och flaxade som ett par stora vingar.
»Tag öfver? Tag öfver?» skrek Göran tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
