Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax efter jul, vid den tid då Sven kom ut ur fängelset
och då hon hvarje dag hoppats få räka honom, hade
Herkules berättat för henne i glädtig ton, att nu kunde
hon vara lugn för den vackre väpnaren, ty han skulle
snart resa öfver till sitt fädernehem i Finland, der han
skulle fira bröllop med en rik och förnäm adelsjungfru.
Hon hade i början trott att hans prat endast varit ett
elakt skämt, ty hon hade på sista tiden kommit un-
der fund med, att Herkules i allmänhet gerna såg
att hennes beundrare ledo någon skada, eller kommo
på något sätt ur vägen. Men en dag, då hon kom-
mit uppför slottsbacken i afsigt att gå in i storkyr-
kan och just vändt om hörnet, hade hon sett Sven
komma emot sig öfver slottsplatsen, och så snart
han fått sigte på henne vändt henne ryggen samt
skyndat med stora steg nedåt brinken igen. Nu hade
hon fått klart för sig att hans kärlek endast varit
en nyck, ett stundens hugskott. Men hon skulle visa
honom, tänkte hon, att hon vore för stolt för att låta
honom märka hur djupt det smärtade henne. — Råka
honom ville hon alls icke, på det att det icke skulle
synas som om hon ville göra anspråk på hans tack-
samhet. Hon ville icke hafva hans förbarmande, när
hon icke fick hans kärlek.
Då hon derför en dag vid påsktiden fått höra
af Dorti att Sven kommit upp på slottet i kungens
följe, hade hon icke kunnat förmås att till något pris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
