Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss öfvat. Nej, samvetet talade ej för honom om
någon efterräkning der ofvan skyn. Att ett menni
skolif spildes för hans hand, var ju i hans föreställ
ning endast ett verk af ödet, som klippte af nornans
tråd, utan att någon dödlig kunde hindra eller före-’
komma det. Men det som förskräckte honom var
tanken på den vissa, starka, förkrossande hämden,
som rufvade på honom och som kanske skulle falla
öfver honom, då han minst anade det, för att kräfva
af honom hans lif, hans krona, hans vällust. Rädslan
derför var det, som jagat upp hans sjukliga inbill-
ning i allt vildare yrsel, tills hans svaga själslif
blifvit nästan förmörkadt i villo och vånda. Skarp-
sinne, list, förställningsförmåga voro allt jemt qvar,
men alla dessa förmögenheter voro gjorda till slaf-
vär i räddhågans tjenst. —
Ändtligen kom han fram till den lilla löfdungen
vid prestgärden, Hunden, som morrat en lång stund,
började nu skälla högt, hvilket väckte några af de
sofvande ryttarne, hvilka då de fingo se den mörka
skepnaden smyga förbi, rusade upp för att taga fatt
på honom.
Deras rop väckte snart de andra och det vardt
ett häftigt löpande från alla kanter efter den säll-
samma gestalten, hvilken sprang undan som för lifvet.
Till slut lyckades dock några drabanter gripa honom
vid en gärdesgård, och nu skreko de om hvarandra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
