Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl att icke hålla oss för den bästes, tillade han
med en viss sjelfironisk anstrykning i tonen.
Elin svarade ej ett ord. Hon kunde icke tåla
för sin död herr Görans sliskiga smicker. Hade hon
kunnat komma förbi honom utan att nödgas taga i
honom, skulle hon i två språng varit på dörren.
Men nu stod han der så lång han var och lutade sig
alldeles intill henne, medan hans otäcka ögon tyck-
tes syna allt hvad hon hade på sig.
»Hvad skådade I nyss på bägaren, der?» återtog
han efter en kort tystnad. »Förmodligen ert eget sköna
anlete, inte sant, infattadt i den ädla metallens glans»
»Det var ett vackert arbete. Herkules har fått
bägarn af kungen.»
»Jag hör på stämman att I icke lider mina artig-
heter, jungfru — och vill jag derför icke längre plåga er.
— Mins blott, att ännu i denna stund har jag velat ert
väl, er lycka, er storhet! — Akta er hädanefter! —-
Då hon icke svarade, vardt hans ansigtsuttryck i
ett nu allvarligt, och han återtog med en hastig blick
bakom sig: »Men så jag står och pladdrar! Jag
skulle ju gå in för att hemta en dryck åt min nå-
dige herre, som försmägtar der ute i värmen. Skulle
icke I, sköna jungfru, vilja bjuda honom sött vin ur
denna vackra bägare, hans egen gåfva?»
»Jo, gerna, ers nåde!»
Elin hade mycket hellre sett, att Dorti, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
