Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stått ett stycke bakom konungen och med skadelysten
min åsett tilldragelsen, i det han steg fram. »Låt mig
förhöra den här lilla skälmen, skall nog den rena
sanningen snart komma ur honom.»
»Tyst, Göran!» röt konungen till, och hans blick
blef mera vaken. »Vi hafva icke kallat på din hjelp!»
»Också jag har hört både herr Göran och hustru
Anna ljuga på den nådiga frun», inföll nu Dorti, då
konungen vägde åter och fram med kroppen och
tycktes hafva svärt att samla sina tankar. Man kunde
icke nog förvåna sig öfver Dortis djerfhet; hon som
eljes skrek för en surrande geting:
»Vi hafva också hört det! , ... Och vi med. .!
Vi med!» hördes den ena rösten efter den andra in-
stämma ur folkhopen.
»Men hvarför ritade du tecknen då . . . sade du?»,
frågade kungen med knipslug min, i det han drog Her-
kules upp på benen. »Det gälde väl ändock oss, kan
vi tänka? . ..»
Nu föll denne i gapskratt.
»För att du skulle blifva ännu mera kär i mig? . ..
Hal hal ha! Nej, så galen är jag ändå ej! Tror du att
någon klok önskar sig mera af dig, du som sparkar
och slår, spottar i ansigtet och klöser dem du älskar!
Det är rigtigt vansinnigt af en-så stor och berömd
konung! .. .»
»Nådig herre!» inföll Göran Persson, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
