Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, dröj här en stund, jungfru Elin!» sade
han bönfallande. »Jag har så mycket, som jag ville
säga er.»
Hon hade dock liten tid dertill, svarade hon och
tillade derpå omedelbart — liksom hon känt ett be-
hof att ursäkta sig -— att kungen skulle snart gifva
sig å stad, för att komma till Stockholm innan det
blefve natt, hvarför hon måste skynda sig in i kam-
maren och hjelpa fru Karin att packa. Dess utom
skulle hon nödvändigt tala vid Mathias Prest, så att
han skaffade folk, som bure in dvergens lik i kyrkan
och gåfve det kristlig begrafning. ... »Att han fått
en så bråd ändalykt — den stackars Herkules!» —
Sven hörde uppmärksamt på medan hon talade och
ätertog nu, med ett egendomligt vibrerande tonfall:
»Har jungfrun ännu icke tänkt slut om mig?,..»
Frågan kom så oförberedt och var så oväntad,
då Elin varit nästan öfvertygad om att han alldeles
glömt bort henne och nu endast ville komma fram
med vanliga ursäkter, tal om minnen och evig vän-
skap, att hon vardt helt förlägen. Då hon stannade
och sänkte blicken i marken — der hon plötsligt fick
mycket att beställa i sanden med sin lilla, röda kar-
duansko — återtog han, i det han sökte antaga en
mera ledig och likgiltig ton:
»Jungfru Elin har då icke ett enda ord att svara
på min fråga?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
