Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon icke längre var mägtig att göra något mot.
stånd. —
Det såg då för löjligt ut, tyckte Dorti, der hon
stod och väntade borta på trappan, och hon vinkade
derpå med båda händerna åt Mårten Styfvert samt
ropade att han skulle lemna hästarne och springa till
henne, så skulle han få se något rigtigt roligt.
»Käre Sven», sade Elin, sedan de en stund tysta
hållit hvarandra i händerna och sett in i hvarandras
ögon — »jag trodde sannerligen icke att min dröm
någonsin skulle blifva en verklighet. — Blott du icke
ångrar dig:
»Denna fruktan har jag länge haft för dig!», sva-
rade Sven godmodigt.
»Så du säger, min älskade?»
»Nästan dagligen, vet du, gick jag öfver yttre
borggården och såg uppåt dina fönster.»
»Du visste då ej att jag flyttat ned i frustugan?»
»Hur skulle jag vetat det? — Jag frågade Her-
kules, om du och Dorti ännu bodde der uppe i kam-
maren, och han jakade genast.»
ȁt mig sade han att du skulle fara ur riket, att
du snart skulle förmäla dig med en förnäm fröken... . .
»Om jag hade den skälmen här!..»
»Ack, den stackars Herkules!» —
Så språkade de ännu länge med hvarandra,
medan de vandrade äter och fram mellan kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
