Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsigten öfver detsamma, på det att kungens oro
för att få gift i brödet måtte skingras.
Vid öfre ändan af det långa bord, som gick
utmed rummets ena långvägg, hade hon sin plats
och utmed bordets innersida kommo sedan, ordnade
efter rang och anseende, hennes hofqvinnor, med upp-
vikna tröjärmar och mjöliga om händerna, en hvar
med sitt degstycke och bakmått framför sig. Det var
alltid lif och lust i arbetet då fru Karin deltog deri.
Nägra hofjunkare och drabanter hade nu äfven
kommit dit in, för att fördrifva de länga, mörka
qvällstimmarne. De fingo också hjelpa till med stöket,
och draga ut den tunga ungsspaden, då detta kräfdes.
Dess emellan skämtade de och gjorde lustiga infall,
eller retades med någon hoftärna, så att mjöldammet
yrde kring rummet, då hon ville drifva den näsvise
upptågsmakaren på flykten. Ibland wvardt det ett
sådant larm att taket kunnat lyftas. Karin Mäns-
dotter måste då taga på sig en allvarsam min och
knacka med brödkafveln i bordet, förmanande dem
att komma i hog, att man redan var i Adventet.
De finge derför under glädjen och skämtet icke glöm-
ma julens högtid. Och när det så blef tyst igen,
tog hon upp den vackra julpsalmen om morgonens
ljusa stjerna, som lyste så klar öfver Österland, i
hvilken då alla, män som qvinnor, instämde med an-
däktiga sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
