Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu gick dock stojet och larmet för vida, tyekte fru
Karin och reste sig upp.
»Slå icke ut det rara mjölet, Dorti!» ropade hon
och knackade med brödkafveln i bordet.
Men Dorti hvarken hörde eller såg. Hon tänkte
bara på Mårten som sprang efter henne och att han
fått i sitt envisa hufvud att hon skulle lofvat honom
en kyss.
»Mårten!» skrek hon anfådd och sköt Sven fram
för sig. »I påsk, hör du! Inte förr än till påsk!»
»Nej, jungfru! Nu tror jag i sanning ej mer hvad
I lofvar, om I icke håller hvad I nyss sade der borta. —
’Mårten’, sade I, ’om I äter upp denna degklimpen, ger
jag er en kyss på mun’!»
»Ja, så är det! ... Det är rigtigt sant!» hördes
flere röster öfver skrattet, medan alla vid bordet vände
hufvudena mot dörren för att se hur saken skulle aflöpa.
»Se efter, Elin!» skrek Karin Månsdotter skrat-
tande, »att den yrhättan icke spiller ut allt mjölet,
som-hon har i sikten!»
Men detta var just hvad Dorti gjorde, då Mårten
ändtligen fick tag i henne, och utan krus fattade
henne om lifvet samt kysste henne gång på gång till
de innevarandes ohejdade munterhet. Hon kom sig icke
för att göra det ringaste motstånd och märkte icke
heller att hon vände på sikten, så att det rara hvete-
mjölet sakta rann ut öfver nedre kanten på densanma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
