Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nådig herre», ropade han, »gif tecknet! Låt
oss i Guds namn äntra!»
Allas blickar sökte konungen, alla voro i spänd
väntan. Men denne stod alltjemt lika orörlig som en
bildstod, utan att hafva en tanke för sin omgifning.
»Han är förlorad», hviskade knektarne sins emel-
lan med vreda blickar, »han är rent förlorad. Se
bara hur han stirrar upp mot himlen, liksom han le-
tade stjernor på ljusa dagen.»
Men kungen hörde ej knotet, lika litet som han
märkte de vreda blickarne. Hela hans själ var fången
i en enda åtrå. Han sökte blott en enda varelse i
detta stora menniskovimmel och denne ende kunde
han ingenstädes upptäcka. Hur tydligt stod den dock
icke för hans inbillning! — Långväxt gestalt, i kort
rock af svart, guldbroderad atlas och korta ridbyxor;
en svart mantel med guldbord och afstickande af-
vigsida som täcker de smala axlarne. — Hög topp-
mössa, fullströdd med diamanter och rubiner samt
framtill prydd med en stor plaque af samma sorts ste-
nar och öfverst slutligen af en stor, hvit fjäderbuske. . .
Men så var det då han sist såg honom, Nu
hade han nog blankt harnesk som de andra, Den
hvita fjäderbusken på hjelmen skulle han dock helt
säkert bära och den vore ett godt märke. — Men
det var för besynnerligt: hvart han än såg, kunde han
endast upptäcka svarta, röda eller blå färger; ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
