Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt hemta upp vin och söta frukter från källaren,
Han ville, tillade han då de gått, hafva muntra sin-
nen omkring sig, inga betänksamma, surmulna, för-
sagda miner.
Larmet utanför hade emellertid aftagit så smä-
ningom, och snart kom bud från vakten, att folk-
hoparne börjat skingra sig åt alla håll samt att Peder
Gadd ostörd fått rida ut med sin skara genom slotts-
porten.
»Hvad var det jag sade?» utbrast konungen med
belåten min, då budet framfört sitt ärende, i det han
vände sig mot rikskansleren. »Men din räddhåga, Nils,
var kanske låtsad? — Du ville kan hända skrämma
oss? Hal ha! ha! Nej, jag är slugare än sål — Hörde
du att herr Peder med en trumma var nog för att få
dem allesamman på flykten?»
»Gud gifve så vore fallet, nådig herre», svarade
rikskansleren, i det han andäktigt lyfte blicken mot
höjden. Inom sig hyste han långt ifrån några glada
förhoppningar om framgången af riksprofossens värf.
Och han hade rätt. Vördnaden för de kungliga
förbuden var icke längre så stor som under gamle
kungens tid. När pukslagaren hade upphört att slå
och Peder Gadd skulle börja sitt tal, hade ingen kun-
nat höra ett ljud af hans hesa basröst för det stoj och
larm, som uppstämdes rundt omkring dem. Hur myc-
ket han än skrikit och svurit, hade det icke hjelpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
