Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvad som vore att göra, i händelse konungen väg-
rade att taga någon hänsyn till de utsändes hemställan.
Doktor Benediktus sökte i det längsta att ingifva
dem godt hopp, att konungen skulle gifva vika. Guds
misshag kunde icke för beständigt falla öfver Hans
arma, försmägtande folk, sade han. Sedan Göran nu
vore borta och fått sitt rättvisa straff för all sin ond-
ska, skulle helt säkert också hertigarne vara mera
fallne för förlikning; fred och endrägt skulle dermed
komma på den länga, bittra fejden. De borde erinra
sig att Herren Gud lika väl kunde begagna sig af
tordönet som af solskenet och det milda regnet, för
att främja sina höga syften.
Han hade just slutat sitt långa tal, då de utsände
återkommo. Desse hade icke väl kommit inom kyrk-
dörren och meddelat de närmast stående utgången af
sin sändning och konungens skymfliga beteende mot
rikskansleren, förr än det förfärligaste larm uppstod.
»Här förmanas vi att vara tröstefulle och tålige»,
skrek en röst uppifrån altaret, »och så heter det
der uppe att vi endast äro pultroner och förrädare.»
»Nej, redlige män», ropade en annan — en tjock,
rödbrusig borgare — »nu kan det vara slut med leken.
Ej ett skott mera.»
Efter åtskilliga fåfänga försök lyckades slutligen
rikskansleren få det så tyst att man kunde höra hvad
han hade att förkunna. Detta utgjordes kort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
