Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Jaha! Jag hör nog hur I skratten, men jag säger
ändock som så, att det var den skälmen Göran, som
väckte hela fiendskapen mellan kungen och hans brö-
der och det var derför icke annat än i sin ordning
att han miste sin hals, , , , Annars hade han ,., »
»Och jag säger, kort och godt», föll Anders
Sigfridsson honom nu i talet, »att då herrarne träta,
får tjenaren sätta hufvudet till. Jag tänker inte blott
på Göran, utan på oss alla här. Derför må vi gripa
till verket, som herr Nils nyss föreslog!»
»Lefve herr Nils! Lefve rikskansleren!» ropade
genast ett tiotal röster från dörren.
Men flertalet stod ännu tyst och tvekade, om
hvilket beslut det skulle fatta. Då föreslog rikskans-
leren att doktor Benediktus, som var en gammal och
förfaren man, och konungens vän, skulle säga sina
tankar, på det en hvar måtte få klart för sig, om det
var synd att uppsäga sin tro och lofven i detta fall.
Den gamle doktorn teg en stund och syntes
öfverlägga om svaret, men derpå förklarade han, att
enligt hans samvete och efter hvad erkebiskopen nyss
sagt honom, ingens samvete borde förbjuda att mån
handlade med hertigarne till konungens och landets
frälsning.
Detta uttalande, hur dunkelt och sväfvande det
i sjelfva verket än var, afgjorde hela utgången af råd-
plägningen. Snart skrek man öfver hvarandra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
