Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven sina medel att få veta rätta sammanhanget.
Komme det något misstänkt i fatet för hans nye tje-
nare, skulle det snart visa sig, att icke heller hertig
Carl vore sen att resa galgen.
Sven hade intet annat val än att antaga hertigens
tillbud. Han hade också förlorat all håg att längre
tjena kung Erik, hos hvilken han allt jemt skulle vara
utsatt för Görans förföljelse. Konungen hade för öf-
rigt sjelf förverkat den trohetsed, som Sven svurit ho-
nom, genom att taga hans tjenst i anspråk för så nes-
liga värf som att framföra trolldom och besvärjelse.
Slutligen, fast icke minst vigtigt, var att han var en
lifdömd, som fått nåd. Den som frikänt honom hade
nämligen efter öflig riddersmannased rätt att kräfva
trohetsed för det nya lif han sålunda gifvit.
I det föregående är nämdt huruledes det seder-
mera lyckades för Sven att under öfverrumplingen af
stadens södra port på ett synnerligen verksamt sätt
hjelpa Anders Sigfridsson. Derefter hade han följt
med de instormande flockarne till jerntorget och med
de tre höfvitsmännens flock vidare till stortorget. Då
Per Velamsson, på konungens vink, utförde sitt skänd-
liga dåd mot herr Sten, hade Sven varit en af de få,
som haft nog sinnesnärvaro att skynda fram till dens
nes bistånd. Men han hade kommit för sent och en-
dast kunnat hjelpa honom att resa sig upp samt föra
honom till bardskäraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
