Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vad historien har att förtälja oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iödelsestad. i början behandlades han med mildhet,
på grund av den vördnad man hyste för hans karak-
tär och begåvning. Han skulle ha kunnat fly, men
nekade att göra det, emedan han givit sitt ord. Men
slutligen skickades han, smidd i bojor, till Turin, där
han blev förhörd och dömd att brännas. Då hans
dom avkunnades, sade han till sina domare: »Varen
förvissade, mina herrar, att ni skola förr sakna ved till
våra bål än män, som äro redo att bestiga dem för att
besegla sin tro. De bliva allt fler och fler för varje
dag, som går, och Guds ord varar i evighet.» Detta
var Geoffrey Varailles sista ord till den katolska kyr-
kan och till världen. Han dog utan plågor, emedan
han, på grund av att bödeln kände medlidande med
honom, blev strypt på bålet.
Ä nnu en berättelse om valdenserna måste vi om-
tala. Den rör sig om den händelse, som i historien
kallas »Da glorieuse rentrée» eller valdensernas äro-
fulla återtåg till sitt hem bland alperna. Men då
måste vi först omtala, varför och huru de någonsin
kommo att lämna detta hem.
Vi kunna vara förvissade om att de icke gjorde det
av egen Iri vilja. De skulle snarare ha stannat där
för att dö och färgat jorden med sitt blod, såsom ge-
neration efter generation av deras förfäder gjort:
»för Guds heliga ords skull och för att vittna om
Jesus Kristus.»
Förföljelse och blodbad — blodbad och förföljelse
— .så fortsattes det århundrade efter århundrade.
Det sjuttonde århundradet var kanhända värre än nå-
got av de föregående. Man minnes, hur Oliver Crom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
