Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, jag har både sett och talat med dem.» Och nu berättade han allt hvad som tilldrog sig under det oväntade aftonmötet.
När han slutat, kastade Carl Gustaf en forskande blick på öfversten, som gjorde en sidorörelse med hufvudet, hvarefter pagen fick tillsägelse att aflägsna sig och ej för någon yppa hvad han anmält.
»Min belägenhet blir med hvarje minut kinkigare,» fortfor prinsen, då de åter voro allena. »Nu är det nödigt att hålla tungan rätt i munnen. Adolfs upptäckt hade under forna förhållanden icke stort bekymrat mig, ty jag är redan van vid dessa galonerade kunskapare, som drottningen tid efter annan hitsänder för att erfara, om jag ännu lefver stilla och fredligt, eller, enligt mina fienders uppgifter, stämplar mot riket. Men den fördömda skriften visar tydligt tillvaron af en hel liga, hvilken man troligen redan kommit på spåren, och de förnäma gesandterna skola måhända utröna, om jag fått de missnöjdas uppmaning.»
»Ers höghet har intet ögonblick att förlora. Skriften måste in originale öfversändas till drottningen, men därjämte bör Messenius räddas.»
»Det blir svårt att sammanbinda dessa båda handlingar.»
»Lyckan skall väl göra något för ett godt ändamål, och det kommer an på att utfinna en säker budbärare, som ej är personligt känd i Stockholm. Finna vi en sådan, affärdas han först med en skriftlig varning från mig till gubben, som, efter dess inhändigande, ej lär dröja att resa ur riket, och några timmar senare afgår en af ers höghets hofherrar med hufvuddokumentet till drottningen. För den sist utskickades oafbrutna fortkomst lägges ett och annat hinder i vägen, dock så, att han själf ej märker hvarifrån det härrör, och dessutom måste båda resa som ett par kappsäckar, de där ej själfva veta hvad de föra med sig.»
»Förslaget är godt och skall, såsom det enda förnuftiga vi kunna uppgöra, sättas i verket.»
»Hvilka behagar ers höghet utse till resenärer?»
»Libellen kan hvem som helst föra till drottningen, blott han har tillräcklig rang för att utan omsvep få fritt inträde på hofvet; däremot måste förelöparen vara en fullkomligt säker person, hvars närvaro i Stockholm ej för hastigt röjes genom gamla bekantskaper på stället; och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
