Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens page
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen åt Stortorget. Enligt sin instruktion skulle han på ett försiktigt sätt uppsöka rikshistoriografen, för att till honom aflämna det medhafda brefvet, och för ingen, hvem det ock vore, omtala sitt rätta ärende eller genom frågor gifva anledning tro, att han sökte den gamle Messenius. Fullgörandet af detta uppdrag syntes honom endast möjligt genom en lyckträff, ty utan en direkt fråga kunde det väl icke falla någon in att hänvisa honom till Messenii boning; men van att blindt lyda, vandrade han på vinst och förlust ditåt händelsen förde honom.
Att ordet rikshistoriograf innefattade en god portion af lärdom, trodde han sig böra antaga. I Tyskland hade han sett, huruledes doktorer och andra lärde plägade uthänga en tafla öfver dörren, försedd med inskrift, som i prunkande ordalag sade den förbigående, hvilka sjukdomar han mot hederlig vedergällning kunde blifva kvitt, eller hvilken hemlig kännedom han för sina guldnar kunde erhålla. Af detta drog han den slutsatsen, att priset på det historiska vetandet skulle vara anslaget å gubbens gatudörr, eller åtminstone något talande tecken finnas å de murar som inneslöto en polyhistor.
På Stortorget kunde han emellertid icke finna något betydelsefullt märke, med undantag af kåken, hvarför han beslöt gå vidare rakt utåt den gata mot hvilken han då stod vänd. Detta var Svartmangatan. Sedan han kommit ett litet stycke in på gatan, upptäckte han till höger ett hus, öfver hvars port något stod uthugget, som vid närmare skärskådande befanns vara tvenne sammanbundna adliga vapen, öfverst omslutna af en stor vindrufklase. Att utreda hvad denna besynnerliga hjälmprydnad skulle betyda öfversteg hans heraldiska kunskaper; men att dessa emblem icke lämnade upplysning om någon lärd man, tog han för afgjordt och ämnade fortsätta vandringen, då ett stojande sällskap väckte hans uppmärksamhet. Från det nyssnämnda huset utkommo flere välplägade herrar, som arm i arm raglade mot Stortorget, skrålande en tämligen plump dryckesvisa. Några borgare hade den olyckan att möta detta bacchanaliska tåg och blefvo skuffade i rännstenen, där de, i sittande ställning, ropade på stadsvakten.
»Rider er djefvulenl» skrek en tjock bagare med hotande åtbörder. »Får man ej gå i fred på allmän gata?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
