Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens page
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är godt och väl, men du vet, hur vana vi hertigens tjänare äro att punktligt efterkomma förmäns befallningar; och om öfversten fär veta att jag uppskjutit till i morgon hvad jag kunnat göra i dag, torde han taga det illa.»
»Hur fan kan han få veta, hvilken timme du besöker min far, om du ej själf skvallrar ur skolan? Dock, efter du är så enträgen, skall jag visa dig vårt hus, hvilket icke är särdeles långt borta, med villkor likväl, att du ej nämner något om det tillämnade aftonnöjet och fort slutar ambassaden.»
I en stor kammare, belägen i tredje våningen af ett gammalt grått stenhus, satt den lärde Johan Messenius framför sitt skrifbord och läste, med själfförnöjdt småleende, sina historiska arbeten. En i taket hängande lampa spridde sitt rödgula flämtande sken på skriften och nedre hälften af ansiktet, hvars öfre del fick en mörk slagskugga af den med yfvigt hillerbräm försedda purpurfärgade sammetsmössan, som gubben, för ögonens bevarande, dragit långt ned öfver sin skrynkliga panna. Läsningen hade så helt och hållet fängslat rikshistoriografens uppmärksamhet, att han ej varseblef Adolf då denne inträdde, och det fordrades flere starka skrapningar med foten för att afbryta hans hänförelse. Slutligen, liksom vaknande från en ljuf dröm, drog han upp ögonbrynen till tvenne halfcirklar, utan att den smala öppningen mellan ögonlocken därigenom blef större, eller munnen kom ur sin leende ställning, sköt mössan på ena örat samt frågade: »Hvem är där?»
»Ett budskap från Öland, som har bref att aflämna,» blef svaret.
»Från Öland!» upprepade Messenius häftigt och sköt de historiska handlingarna långt bort på bordet. »Hvad skall detta betyda? Säg yngling, säg fort! Är hertigen död?»
»Det må Gud den högste nådeligen afvärja! Så illa är det icke. Jag har blott ett bref från öfverste von Würtz, som jag tror i enskilda angelägenheter, ehuru innehållet är mig alldeles obekant.»
»Intet värre? Gif då hit, så får jag se hvad det kan vara.»
Efter att ha rest sig från stolen för att komma inom lampans starkare ljuskrets, bröt gubben brefvet och började läsa; men redan vid de första raderna uttryckte hans ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
