- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
34

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens page

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

provinser. Den förra styr kosan direkte till skattkammaren, de senare förvillade sig stundom i uppbördsmännens fickor. Men låtom oss icke, i ett gladt lag, se världen på den mörka sidan; allt kan ännu blifva godt igen. Skål mina herrar! Sveriges och drottningens välgång, genom Carl Gustaf — förr eller senare!»

»Ju förr, desto hellre!» utropade alla de öfriga, utom Adolf, som sjunkit i för djupa tankar att kunna följa samtalets oväntade utveckling, men likväl återkom nog hastigt till besinning för att med tömd bägare upprepa: »Carl Gustaf!» innan sällskapet druckit ut.

Från storkyrktornet hade fyra svagare klockslag efterföljts af tolf dofva toner, och de darrande återljuden sväfvade mellan Österlånggatans höga gaflar, småningom sänkande sig till tvenne vandrares öron. Insvepta i sina kappor, gingo Adolf Findling och Arnold Messenius samspråkande öfver de ämnen som blifvit afhandlade i den krets de nyss lämnat.

»Du ser nu själf, huru sakerna stå,» sade den sistnämnde. »Alla äro missnöjda, alla önska, att hertigen måtte göra slut på oredan, men få hafva mod att öppet uttala sin mening. Tro icke, att borgmästaren är så helig som han vill synas. Advokaten är alltid en besynnerlig varelse, till hvilken man kan lämpa det gamla ordspråket: han skjuter ej ditåt han pekar. Vanan att vända hvarje sak på tusen sidor och göra rätt till orätt, eller tvärtom, ger honom en förställningsförmåga, hvars rätta syftning ej visar sig förr, än vägen är banad. Låt brushufvudena spränga porten, tänker han vid sig själf, så skall jag sedan draga därin och tolka lagen; ty efter hvarje häftig strid uppkommer ett ögonblicks dystert lugn, som talaren begagnar. Själfva Demosthenes flydde, lik en feg stackare, vid Chäronea och hade säkert blifvit stenad, om han ej fått hålla liktal öfver de fallne, hvari han så rörde åhörarnes hjärtan, att de glömde hans eländiga uppförande. »

»Men är man säker om hertigens bifall, och äger man medel att låta honom erfara hvad som till hans förmån beredes?»

»Ja, ser du, det är just den knuten, hvars upplösning trotsat så mångens gissningsförmåga. Äfven jag måste lämna denna fråga obesvarad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free