Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med så hastigt uttalade ord, att hälsningen snarare liknade en befallning än en bjudning.
»Hans höggrefliga nådes åstundan skall efterkommas,» svarade Messenius, hvarefter han gick vidare.
Mellan båda slottsportarna låg ett corpsdegarde, utanför hvilket tvenne rader soldater stodo uppställda med hillebarder på axeln. Adolf trodde, att detta skedde till honnör för den granne ledsagaren, men snart försvann hans villfarelse, då denne med barsk stämma utropade: »I hennes majestät drottningens höga namn förklarar jag eder, Johan Messenius, för min fånge; knektar, gripen honom!»
Om vår unge page burit sitt svärd, hade han troligen i första hettan ställt sig till motvärn; men nu, då hans högra hand, som mekaniskt for öfver lifvet till det ställe, där värjfästet vanligtvis var att finna, ej träffade annat än ett nedhängande blad af den pergamentspacke, hvilken Arnold, för att fullända studentkostymen, stoppat under hans vänstra arm, blef han orörlig, medan rikshistoriografen affördes till en liten mörk kammare i grannskapet.
»Början af mitt inträde på slottet är icke särdeles lofvande,» sade han för sig själf, »och hvad skall jag nu göra för att bära mig klokt åt?»
»Stå inte där och mumla, din bokmall» röt en djup basröst bakom honom. »Packar du dig ej genast åt blåkulla, eller hvad det heter, där ni lära edra svartkonster, så vräker jag in dig till din mästare. Se så, där är porten, ut ifrån slottet, hör du!»
Detta artiga tal åtföljdes af lika artiga åtbörder, och som oratorn var en groflemmad veteran från trettioåriga kriget, understödd af tvenne likartade kamrater, befann Adolf sig hvad man kallar utvräkt på andra sidan om yttre porten innan han ännu hunnit få sitt svar halffärdigt.
Huruvida den äldre Messenii arrestering kunde medföra någon fara för sonen, var icke bestämdt afgjordt; men att den senare borde erhålla snar kunskap om händelsen, syntes Adolf påtagligt. Med kväfd harm öfver den skymfliga behandlingen ilade han därför åt staden att uppsöka sin vän. Redan började det lida mot middagen utan att bemödandet lyckats, och villrådig återvände han till grannskapet af slottet, då en folksamling trängde sig fram genom Storkyrkobrinken. Öfver den tätt sammanpackade massans hufvuden höjde sig blanka stålspetsar. Ytterst lupo några käringar fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
