- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
40

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka för att meddela sina upptäckter åt hvarandra eller de gapande pigor som uppfyllde förstugudörrarna. En sådan lefvande telegraf närmade Adolf sig, och förrän han hunnit göra någon fråga, visste han, att det var en afdelning fotgarde, som fängslat förrädaren Arnold Messenius, anklagad för majestätsbrott.

Högsta maktens våldsamma steg mot Messenierna satte Adolf i en ledsam ställning. Utan säker anledning till brottslighet skulle de troligen ej blifvit gripna, och Arnolds mörka yttranden lämnade knappt något tvifvel öfrigt, att han bedragit sig själf i stället för andra. Väl kunde det synas som fadern, med hvilken Adolf egentligen haft att göra, icke vore inblandad i sonens politiska bedrifter, då han så omsorgsfullt utestängdes från sällskapet på vinkällaren; men hans allmänt kända oroliga sinnelag skulle ofelbart föda den misstanken hos regeringen, att han från början haft sin hand med i spelet.

Om innehållet af öfverste von Würtz’s bref varit Adolf bekant, skulle han ägt någon ledning för det beslut som borde fattas; nu famlade han däremot alldeles i mörkret. Att genast resa tillbaka var, efter hans begrepp, detsamma som att i otid öfvergifva en förpost vid fiendens annalkande; genom ett längre kvarblifvande skulle han måhända sättas i nödvändighet att förklara orsaken till sitt vistande i Stockholm, ty Arnold kunde medels tortyr tvingas att uppgifva namnen på alla med hvilka han i senare tider plägat umgänge.

Vid öfvervägandet häraf föll det honom in att skynda till Messeniernas bostad och, kosta hvad det ville, intränga i gubbens arbetsrum, där öfverstens bref måste finnas. Vore detta förstördt, fanns ej mer något bevis att han kommit för annat ändamål än hufvudstadens beskådande. Ett försök till beslutets utförande skedde genast, men redan på afstånd såg han, att det skulle misslyckas, ty huset var omringadt af vakt och en mängd åskådare. Klädd i full ämbetsdräkt, tryckte borgmästaren Nils Nilsson stadens sigill på dörren, under förklaring »att eho som vågade bryta inseglet gjorde sig förfallen till lifs ansvar».

Borgmästarens kloka, eller kanske rättare mångsidiga uppförande under dryckeslaget samma afton Adolf anlände till staden var ingalunda utplånadt ur ynglingens minne. Den mannen, tänkte han vid sig själf, kunde väl gifva ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free