Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godt råd, allenast vi vore i enrum. Att Nilsson nu märkte hans närvaro, såg han tydligt af de talande blickar den förre stund efter annan kastade på honom; och han trängde sig därför fram genom hopen så nära som möjligt till magistratens aftågande medlemmar, dem han följde i hälarna.
Utanför rådstugan gjordes en kort halt, under hvilken borgmästaren öfverlämnade alla de i beslag tagna handlingarna åt drottningens ombud, hvarefter han vände sig mot folket och bad hvar och en fredligt gå hem till sitt, emedan hennes kungl. majestät i slika bullersamma tider ogärna såg några folkskockningar. Adolf, som ännu bar sin lånta studentdräkt, missräknade sig icke om möjligheten att genom den kunna bli förblandad med magistraten och skred så småningom upp åt trappan i bredd med borgmästaren, tills han ändtiigen stod bakom en af pelarna i den mörka förstugan. Här stannade också Nilsson för att gifva några befallningar till stadssekreteraren Schunck, medan de öfriga aflägsnade sig. Då alla voro borta, vinkade han åt Adolf, som ej dröjde att efterkomma uppmaningen och snart befann sig mellan fyra ögon i en väl stängd kammare med den man han så ifrigt önskade träffa.
»Messenierna äro förlorade,» sade borgmästaren, i det han rynkade pannan, »och Gud gifve att de ej draga flere i fördärfvet! Hur det går med de andra, kan vara mindre maktpåliggande, men hertigen får ej komprometteras. Säg mig därför uppriktigt ändamålet med er härvaro!»
»Jag har fört ett bref från öfverste von Würtz till rikshistoriografen» svarade Adolf. »Innehållet känner jag ej, men att det är viktigt, kan jag sluta af gubbens oro vid dess genomläsning.»
»Fördömdt! Hvar kan han ha gömt det? Bland alla de papper vi togo i beslag fanns icke en enda rad hvarken från prinsen eller öfversten, och likväl kan jag ej tro, att brefvet blifvit sönderrifvet, när det icke är besvaradt.»
»Troligen bär han det på sig.»
»Då är all hjälp med den saken ute, och det återstår blott att se till, huru vi själfve kunna draga oss ur spelet; ty jag känner dem: de hålla icke färgen när de blifva hårdt ansatte.»
»Men hvad är då egentligt å färde? Jag begriper i sanning icke, genom hvilket handlingssätt Messenierna förbrutit sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
