- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
47

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Packet må fara,» sade en officer af drottningens garde, »men jag vill vara fördömd, om någon med värja vid sidan slipper fram utan att göra besked för sig. Hör på, min granna herre, har han fått något tecken af yttre vakten, som bevisar inpassering från landet, eller kan han gifva lösen?»

Adolf, till hvilken frågan ställdes, svarade lugnt: »Jag trodde icke, att resande behöfde känna någon lösen; ty, om så vore befaldt, borde min värd därom hafva underrättat mig förrän jag lämnade härberget.»

»Således en resande som vill smyga sig ut ur staden? Nej stopp! Hvem är ni, hvad heter ni och hvad har ni gjort här?»

»Jag är en af hans kungl. höghet kronprinsens lifpager och har rest hit för att bese hufvudstaden och ville nu åter fara till Öland.»

»Tills vidare är ni min fånge. Förrän drottningen gifvit sin höga tillåtelse, blir det ingen resa utaf. Stig vackert ned från hästen och kryp in i corpsdegardet!»

»En af kronprinsens pager!» skreko borgarne, »och honom vill man arrestera som en ogärningsman; det skall icke ske. Låtom oss köra knektarne åt helvete. På slottet må ni husera som ni behagar; men här är Köpmanshvalfvet, det tillhör borgerskapet, vet ni det?»

Å ömse sidor rustade man sig nu till strid, under det åkardrängarne fattade målstakar, tegelstenar eller andra hårda ämnen som de förde i sina kärror, för att hjälpa borgarne, och troligtvis hade uppträdet slutat ganska blodigt, om icke Adolf mäklat fred. »Min resa,» ropade han af alla krafter,
»är så fri från hvarje inblandning uti de mig okända omständigheter, som vållat denna uppståndelse, att jag gärna godvilligt stannar kvar, tills man inhämtat hennes kungl. majestäts befallning, om den tros vara af nöden; men att i min höge herres färger låta fängsla mig som en brottsling,
därtill samtycker jag aldrig. Under förutsättning att soldaternas befälhafvare handlar efter föreskrift, stiger jag ned af hästen och ställer mig under borgerskapets beskydd.»

Detta beslut framkallade borgarnes ljudeliga bifallsrop, som hindrade officerns protester att höras, och Adolf fördes af de förre i triumf till närmaste hus, där de hade sitt högkvarter.

Den sålunda kvarhållne resenärens första omsorg blef att genom frågor få veta, hvarifrån tumultet härledde sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free