- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
49

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den ena, som stödde hufvudet mot prästens axel, syntes vara djupt skakad af inre oro. Ännu betäckte en flyktig rodnad hennes liljehvita kinder, och från de nedslagna ögonens rika fransar föllo stundligen tårar, som flickan i sitt upprörda själstillstånd icke brydde sig om att aftorka. Så väl i klädseln som kroppsställningen rådde den bekymmerslöshet, hvilken ofta åtföljer stum förtviflan; blott det ljusa håret var omsorgsfullt slätkammadt i lika delar på båda sidor om pannan och bortstruket bakom öronen, från hvilka det kring halsen utbredde sig till en mängd rika, välböjda lockar. Hela figuren kunde hafva tjänat till modell för en Botgörande Magdalena.

Den andra bar, efter tidens sed bland medelklassen, en silfverstickad hufvudvalk, som ända från hjässan omslöt hennes mörka hår. Ett par så mörkbruna ögon, att man på något afstånd skulle tagit dem för svarta, erhöllo förhöjd glans genom den lifliga rodnad hvaraf kinderna voro öfvergjutna; men oaktadt den djärfhet med hvilken de blickade i alla riktningar, föreföll det åskådaren som hade de stundtals förlorat något af sin eld och antagit ett visst uttryck af vemod, eller, kanske rättare, undergått en ofrivillig fördunkling, liksom då en lätt sky sväfvar förbi någon glindrande planet i vinternatten. Klädseln hörde på en gång till det utsökta och anständiga slaget tillräckligt hårdt åtspänd för att visa kroppens sköna proportioner, men knappt mäktig att fängsla de fylliga formerna, då flickan, vid åsynen af sin följeslagerskas själslidanden, ej kunde undertrycka behofvet att emellanåt draga en djup suck.

Denna intressanta lefvande tafla verkade mer på Adolfs känslor än han själf ville, ty han hade beslutit fästa en odelad uppmärksamhet vid det som rörde honom själf. Någon egentlig rädsla åstadkom väl icke hos honom befallningen att infinna sig på slottet; men sannolikheten af att man upptäckt hans förtroligare umgänge med Messenierna alstrade ovisshet om hvad han, i händelse af förhör, borde tillstå eller dölja för att hvarken genom obetänksamt förnekande af kända saker väcka misstankar mot kronprinsen, eller genom alltför stor öppenhjärtighet yppa hvad denne kunde vilja hafva hemligt. Med hur mycken sans han än sökt afhålla sig från allt deltagande i Arnolds hemliga planer och så vidt som möjligt efterkommit öfverstens föreskrift att både i yttranden och handling vara försiktig, hade han icke kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free