Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det skulle visserligen göra mycket till saken.»
»Nå väl, jag vill bli deras advokat inför det kvinnliga hjärtats domstol; måtte vi snart med glädje återse hvarandra!»
Efter detta yttrande lämnade von Steinberg genast rummet, och nästan på samma gång öppnades dörren åt rådssalen, dit en rådssekreterare till konfrontation inkallade samtliga närvarande, utom prästmannen, flickorna och pagen.
Glad att vara befriad från den öfverflödiga omgifningen, skyndade Adolf fram till prästen för att fråga, af hvad orsak denne befann sig på detta ställe, samt hvilka de unga fruntimren voro.
»För mina synders skull har jag kommit hit,» svarade gubben; »men jag hoppas, att Gud skall hjälpa mig utur den snara som en af dina likar lagt för min heder.»
»En så värdig man som ni och tvenne så hulda varelser som dessa kunna omöjligen vara inblandade i högmålsbrott.»
»Jo, genom en bofs ränker ha vi oförskyldt blifvit det.»
»Var ej så sträng i edra utlåtelser, bäste fader!» sade den ljuslockiga flickan och höljde gubbens händer med kyssar. »När allting blir utredt, skall ni finna, att min Arnold icke är så brottslig som han nu synes.»
»Min Arnold!» utropade pagen förvånad. — »Skulle ni vara mäster Kristoffer i Forss och denna ängel...?»
»Min olyckliga dotter Johanna!» tillade prästen, i en ton som uttryckte djup smärta.
»Fatta då mod, ty min vän och forne stallbroder Arnold Messenius älskar sin trolofvade för uppriktigt att icke hellre trotsa döden än skada hennes fars goda namn och rykte. Hans egen fader, som hela världen känner, är ett oroligt hufvud, som umgås med vidt sväfvande planer, men om sonen än insupit en eller annan förvänd idé och obetänksamt yttrat hvad som bort förtigas, är jag dock säker att han slipper med en skarp föreställning att hädanefter hafva tand för tunga.»
»Om ni kände honom rätt, skulle ni icke hysa så lofvande förhoppningar. För ett sådant hjärta som hans finnes ingenting heligt, ty äregirigheten är dess afgud, egenkärlek och hyckleri dess rätta beståndsdelar. Anfallen af en svår sjukdom, upptogs han i mitt hus och förplägades med samma ömhet som han varit mitt eget barn. Länge sväfvade han mellan lif och död, hvarunder min oförfarna dotter aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
