- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
58

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En stor skugga - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlora! Detta blir en skön dag i min tänkebok: Axel Oxenstierna har vikit för min djärfhet! Men, månne han kufvades af mina yttranden? Så var det väl ändå icke; blott hågkomsten af en försvunnen storhet, hvilken jag ovetande uppväckte, smälte den åldriges järnvilja.»

Denna monolog var knappt slutad, då en slottsknekt ankom för att, enligt rikskanslerens befallning, följa Adolf utom konungaborgens område. Vägen togs genom flere smågångar och lämnade ej tillfälle att åter beträda det rum, där han förmodade flickorna ännu uppehöllo sig, ett missöde hvaröfver han blott kunde sucka, men som det ej stod i hans makt att ändra.

FJÄRDE KAPITLET.


Handen.



Medan pagen återvände till Öland för att där aflägga räkenskap för sina handlingar och äfventyr, hände på Stockholms slott något som har ett så nära samband med det följande af vår berättelse, att vi icke kunna lämna det ur sikte.

Då rikskansleren kommit tillbaka och intagit sin plats vid rådsbordet, afsändes grefve Magnus de la Gardie, herr Göstaf Bjelke, Johan Berndz jämte tvenne sekreterare till Cantherstéens kammare, för att anställa slutförhör med prästen Kristoffer samt konfrontation mellan honom och den yngre Messenius. Drottningen, hvilken under ransakningen uppehållit sig dels i rådssalen, dels i löngången som därifrån ledde till hennes arbetsrum, fäste uppmärksamhet vid att tvenne flickor voro inblandade i målet, ehuru de hvarken kunde höras som vittnen eller egentligt anklagas som medbrottsliga. »De måtte i sanning vara besynnerliga figurer!» sade hon till sig själf, eftersinnande huruvida det gick an, att hon enskildt såg dem. Härvid nalkades von Steinberg, för att genom en beskrifning af de båda skönheterna väcka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free