- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
62

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Bravo! Du är ingen vanlig fjolla. Men allvarsamt, ogillar du verkligen Arnolds djärfhet? Dina ögon se mig ut, som de ej ogärna skådade äfventyrliga förehafvanden.»

»Ers majestät...!»

»Nå var uppriktig; säg ut hvad du menar!»

»Om Arnold kunnat vinna mitt tycke, hade jag måhända låtit förföra mig att beundra hans mod, så framt han slutat lika bestämdt som han börjat, och dessutom företagit något som haft det minsta sken af nytta.»

»Hvem vet hvad han drömde i sina otyglade svärmerier? Men det är också likgiltigt; ty snart njuter han sina gärningars lön.»

Detta var ej förr sagdt än drottningen med en nådig hälsning aflägsnade sig.

Mot middagen återkom mäster Kristoffer. »Låtom oss genast lämna detta ställe, mina barn,» sade han sorgligt. »För oss är faran, Gudi lof, öfverstånden; men Herrans hämnande arm är utsträckt öfver de brottslige.»

Mer behöfdes ej för att alldeles förkrossa Johannas svaga hopp. Redan vid första steget började hon stappla och måste nästan släpas till härberget af fadern och Fransiska. Detta svaghetstillstånd tilltog med hvarje minut, så att en tysk regementsfältskär blef tillkallad. Han förklarade, att flickan borde gå till sängs, emedan hon hotades af svår feber, hvars utgång torde blifva betänklig.

Ingen kunde säga annat än att Johanna led med tålamod, men när kroppskrafterna sjunkit, börjades en oafbruten yrsel med krampaktiga ryckningar. »En sådan krisis har jag fruktat,» sade läkaren med myndig min, »och Gud vet hur det går. Se här är emellertid ett recept, hvilket anvisar något som blott i högsta nödfall får nyttjas. Skulle hon mot aftonen falla i sömn, är det ett godt tecken, om hon blott ej sofver för länge. Nalkas midnatten utan att hon vill vakna, måste ni göra allt för att väcka henne. Lyckas bemödandet icke, så sänd genast efter den drog som här är föreskrifven; gif den i tre satser, och vänta sedan tillfrisknandet eller döden.»

»Ske Guds vilje!» svarade Kristoffer och läste en tyst bön.

Johanna föll verkligen i en långvarig slummer, och tiden som sömntillståndet fick räcka var redan öfverskriden, utan att man på något sätt kunde förmå henne att riktigt öppna ögonen. Då fattade gubben sin hatt och käpp för att lämna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free