- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
64

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarandra, hotade att afskära vägen. Under bemödandet att undvika den första vagnen råkade hon komma midt framför den andras hästar, så mycket farligare som kusken, förlitande sig på bjällrornas varnande klang, ansåg föga nödigt att hålla utkik efter vandrare.

Enda möjligheten att icke blifva öfverkörd var att finna något föremål på eller bakom hvilket hon kunde ställa sig, medan åkdonen passerade. Till sin stora glädje upptäckte hon ett sådant, liknande trappsteg, helt nära och skyndade att deraf begagna sig utan vidare undersökning. Efter några minuters förlopp hade faran upphört, men då hon åter skulle begifva sig på den afbrutna vandringen, röt en sträf stämma: »Hvad vill du här?» och en fälld bardisan stängde vägen. Bister som fabelns Polyfem, stod nu en tre alnars knekt vid den skrämda flickans sida, närmande sina islupna mustascher till hennes uppspärrade ögon. »Säg genast,» utbrast han åter, »hvad du har här att beställa!»

»Låt mig för Guds skull gå! Jag har läkemedel till en sjuk, som ligger i själtåget!»

»Det anade jag, din satans häxa; men så länge jag står här, skall handen ej komma bort. Gif genast det stulna godset tillbaka!»

»Var barmhärtig och uppehåll mig ej längre! Jag svär vid allt hvad heligt är, att jag ingenting tagit, och ej har mer på mig än mina kläder och denna flaska. Får jag nu gå?»

Långsamt uppsträckte soldaten sin höga skepnad, liksom han ville undersöka någonting i höjden, sägande: »Jag ser, att han är kvar och har suttit dig för högt; men du ville ändå knipa handen; bekänn sanningen!»

»Jag vill dö här på stället, om jag förstår hvad ni menar, eller hvad det är för hand som ni bråkar med.»

»Åh, gör dig ej så okunnig! Kryp vackert in i skyllerkuren tills nästa patrull kommer, så få vi väl sedan i morgon utreda, om du ej vet, att den tjufpojken Arnold Messenius’ hand sitter här på kåken, likasom resten af hans lekamen på stegel och hjul utanför Norr!»

»Rättfärdige himmel!» ropade Fransiska, i det hon skuffade till soldaten med sådan häftighet, att han i halkan förlorade jämvikten och ej kunde resa sig upp förrän hon var borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:38:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/psadolf/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free