- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
70

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många exempel har man ej på, att de aflidne kunna befatta sig med efterlefvandes öden! Och du kan taga för afgjordt, att läkemedlet fick sin rätta kraft i det ögonblick då du stod under den olycklige ynglingens blodiga hand.»

»Det vill jag icke neka; men därmed är också saken afslutad för dig. Detta bevittnar din förmåga att nu vara lugn. På min framtida bana skola de drömda händelserna utveckla sig, med hvarje pulsslag växer vissheten därom i mitt bröst. Jag måste få en säker ledning för mina handlingar, eller ock är jag förlorad.»

»Ledning har du nog i Guds uppenbarade ord; låtom oss gemensamt läsa ett kapitel af Den heliga skrift.»

»Men besinna då, att här fordras uttydning på aningar och drömmar; sådant ge blott människor, icke böcker. Redan förr än jag visste det ringaste om hvad du nyss berättat hade jag beslutit uppsöka en klok kvinna, som förvärfvat sig stort rykte i spådomskonsten; till henne måste du följa mig.»

»Du rasar, syster! Låt förnuftet, men icke din svärmande inbillning tala. Huru skulle det väl passa sig, att tvenne så värnlösa, af ett obefläckadt rykte så beroende varelser som vi äro, på egen hand besöka en tvetydig boning.»

»Hvad din fruktan att nalkas spåkvinnans boning utan säker ledsagare beträffar, så får jag till ditt lugnande säga, att vår hederlige värd, mäster Germund, blir oss följaktig.»

»Du gör mig förskräckt genom din öfverdrifna fasthet i det oförnuftigaste af alla beslut.»

»Vore ej våra öden sammanväfda, eller kunde min framtid öfverskådas skild från din, skulle jag genast upphöra med allt tal om ett ämne som misshagar dig och ensam begifva mig åstad, men nu måste vi följas åt.»

»Jag går icke med dig. Blott dåren föraktar den fasta grundval, på hvilken hans fötter stödja sig, och störtar handlöst i hafvet.»

»Nå väl, låt bli att lyssna till mina böner; förebrå dig blott ej sedan, om du aldrig mer får se mig glad.»

»Håll, för Guds skull! Ensam får du icke gå! Jag skall... Nej, jag kan icke.»

»Jag begär ju ingenting utaf dig? Farväl!

»Var då barmhärtig, Fransiska! Vänta, jag följer dig.»

Germund Björn, eller som han vanligen kallades Silfvernalle, var en guldsmed, hos hvilken Kristoffer tog kvarter så ofta han vistades i Stockholm. Inom sitt skrå åtnjöt han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free