- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
77

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hör, hur härligt harpan klingar,
Vinet fradgas i pokaln.
Med sin tärna riddarn svingar
Upp och ned i bröllopssaln.
Öfver heden stormen hviner,
Några hotande ruiner
Skall i natt din tillflykt bli,
Stackars lilla Zingerli!


»Skönt, min unge, skönt!» ropade gumman och klappade med händerna. »Du har vid den heliga jungfrun — Gud förlåte mig, jag kom ej ihåg att jag blifvit protestant, och icke mer får svärja på det sättet; men lika mycket, du har, vid någonting annat, icke haft en så klar röst på länge som i afton. Gör du nu en dålig marknad, så är det din egen skuld!»

»Hm, hm, din pulverhäxa!» mumlade Germund så sakta som möjligt och tog den tredje gruppen i ögonsikte. Denna utgjordes af en gammal halfrusig soldat, som blott hade högra armen i behåll, men icke dessmindre gestikulerade bättre än mången med tvenne, samt af en mängd skrattande pojkar, hvilka slutit en krets omkring oratorn. »Som jag säger, edra galgfåglar!» ropade knekten, »det finnes icke på hela jorden mer än ett hederligt handtverk, och det är krig, ser ni. Förstår man blott föra det rätt, så har man allting. Först får man värfningspenningar af kaptenen, se’n tar man sin mundering i närmaste handelsstad; vin, mat, guld, silfver och en liten, liten fästmö hittar man på alla slott, synnerligen om de ej haft inkvartering tillförene. Tror du jag ljuger, din spetsnäsiga bängel, så se hit!»

Härvid framdrog han en skinnpung ur barmen, upplöste den knutna dragremmen med tändernas tillhjälp och fortfor: »Där är en holländsk dukat, som jag med trehundrade syskon knep i Frankiska kretsen hos en gammal abbedissa. Jag minnes ännu, hur det brungula benranglet jämrade sig, när jag hittat rätt på dess nedgräfda penningskrin; — och där sen, där är en kronthaler, med ett ganska vackert beläte ska ni veta; och så vill jag visa er, — men, blixt och dunder, hvem tog dukaten! Tjufvar, röfvare, förrädare i lägret! Hola, i gevär, i gevär!»

Under den numismatografiska föreläsningen hade en af de unga åhörarne fått lust att närmare lära känna skrot och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free