- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
79

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppgifvit, såsom ändamål för er hitkomst, att vilja rådfråga mig om drömmar och aningar; men skulle jag än äga förmågan att skåda in i framtiden, fordrar dock försiktigheten och omtanken för det närvarande att icke lättsinnigt använda sin skicklighet. Såsom främling, måste jag underkasta mig lagarna i det land där jag vistas, äfven då de hota att för idkande af en oskyldig vetenskap brännmärka mig med vanära. Guds så kallade tjänare hafva bundit min tunga; och om I, som jag förmodar, ären deras utskickade spioner, kunnen I säga dem, att jag ännu icke blifvit mogen för deras väntande bål.»

»Ingalunda som spioner, utan för vår egen räkning kommo vi hit, i uppsåt att begära förklaring öfver några besynnerliga drömmar och händelser,» svarade guldsmeden; »men under tiden ha så många hinder och uppträden, af alldeles oväntad natur, mött oss, att jag för min del gärna vill återvända med oförrättadt ärende.»

»Men icke jag,» inföll Fransiska. »Det hör ju till tingens ordning, att kunskapers ernående måste tillkämpas genom motgångar och besvärligheter, och jag vill icke återvända från vishetens källa utan att åtminstone ha kastat en frågande blick i dess djup.»

»Är du då så säker,» återtog spåkvinnan, »att rätt förstå sanningens bilder, om de visas dig, befriade från vansklighetens magiska slöja? Tro icke, att en tillfredsställd nyfikenhet alltid utgör människans lycka; föreställ dig snarare, att kännedomen om hvad som skall hända innebär fröet till hvarje dödlig människas fördärf.»

»Jag har alldeles ingen kallelse att tvista om hvad som utgör människans båtnad eller olycka; men jag är öfvertygad, att min bana går mot en ovanlig bestämmelse. Förmår ni lyfta framtidens förlåt, så visa mig, i hvilka fall jag kan påräkna ödets bevågenhet, eller bör frukta för dess onåd; mer begär jag icke.»

Härpå följde en stunds tystnad, hvarunder spåkvinnan stod försänkt i ett djupt begrundande. Johanna bemödade sig att genom allehanda tecken förmå sin följeslagerska att återvända, och mäster Germund, som med synbart bryderi ref sig bakom örat, började slutligen mumla sin vanliga refräng: hm, hm, hm, hm!

Liksom gripen af en lycklig ingifvelse, upplyfte den förstnämnda hufvudet, fattade ett af de tjocka ljusen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free